"Citat är ofta roligare än referenser", som Matthias Bolliger sa till sig själv mycket tidigt den 3 januari 1998. (Hade han haft någon att säga det till just då hade det kanske inte ens blivit sagt.) Men den senaste Bondfilmen är också rätt rolig.


Ibland hör eller läser jag något som jag omedelbart fastnar för. Det är inte alltid jag själv genast vet varför. Kanske tilltalar det ens estetiska sinne på något sätt, eller kanske trycker det på något gammalt sår. Eller så uttrycker det en sanning på ett genialiskt sätt. Eller uttrycker en osanning, men på ett fullständigt charmerande sätt.

Citatet på mitt webbhems citatsida kommer alltid att ge den mest oförställda bilden av mig. Du som läser kan tolka det lika väl som jag, ibland kanske bättre, ibland kanske med mindre kunskap om den mig omgivande verkligheten. Jag kommer att byta citatet när jag känner för det. Ibland mognar ett citat och framstår först senare som speciellt värdefullt. Det är därför jag anger när jag har 'valt' citatet, alltså valt att sätta ut det här.

Apropå det så ansluter jag mig till teorin att konst är det som valts till konst. Tyvärr minns jag inte vem som formulerade den definitionen. Vet du? Berätta det gärna för mig i så fall. Upprinnelsen till min åsikt var under Barockmusikfestivalen i Malmö 1989, när jag satt en sen kväll på vandrarhemmet med två goda vänner och planerade för en konstkupp. Hehe... jo, Peter, Johan och jag tänkte skapa idiotisk konst, skulpturer tror jag, och få dem utställda och recenserade som seriös konst. Lura alla, liksom! Men snart så gick beslutsamhetens vilda bry i eftertankens klara helhet över. Hur skulle vi veta att det inte verkligen var konst? Därifrån ledde tanken mig till min åsikt att konst är det som valts till konst. Skulle du komma till en annan slutsats?

För övrigt tycker jag det blir mer och mer fascinerande med citat, eller rättare sagt principen att citera. Vad nytt hittar man på själv egentligen? Nästan allt har redan sagts. Varför då inte använda det bästa av det? Visst har det verkligt nya ett stort värde. Men inte nyproduktion en masse för sakens skull. Spara krafterna till det du verkligen vill uttrycka, personligt, smalt eller sammanfogande! Sen är det en sak att man inte alltid vet vad som redan sagts. Men det är en välsignelse, och dessutom en otrolig glädje när man känner igen något eget. Det har Rector Magnificus Stig Strömholm uttryckt oslagbart. Läs här!

Till slut: jag tycker faktiskt att citat är roligare än referenser. Formulerade det gjorde jag, som sagt, först nu i januari (1998), men tanken kristalliserades för flera år sedan när jag deltog i arbetet med Nordisk kulturhandbok för datatekniker (ett samarbete över nätet). Det hela blev mer och mer en samling referenser. I stället för att berätta hur islänningar skriver sina telefonnummer, eller vad det nu var, så hänvisades till någon isländsk myndighetsskrift, och redan namnet på den var en ogenomtränglig mur för de flesta utlänningar. Det är inte alla som kan gissa vad en tölva är. Visst är källreferenser viktiga i vissa sammanhang, men inte som brödtext. Undvik länkarna, citera mera!


Bond, ja... 007:s chef M anklagas i den senaste filmen ("Tomorrow Never Dies") av den krigslystne premiärministern: "M, sometimes I think you just don't have the balls to do your job." Hon svarar kallt: "Maybe, but on the other hand, I don't have to think with them all the time!"


Skrivet i januari 1998. Sidan senast uppdaterad den 30 september 2000.
Copyright © Matthias Bolliger.